Solen låg precis i trädtopparna och värmde knappt, det var en dimmig och kall november eftermiddag. Jag hade varit ute och trollat hela dagen i min lilla gula plast eka. Jag hade precis tagit en extra vända i en vik, när jag närmade mig slutet av viken så kom det en lätt vindpust och asplöven vid land skakade och lät. Efter att jag dragit upp kragen på min tröja tog jag en slurk av det pissljumma kaffet. Jag hann precis ställa ifrån mig koppen när jag hörde hur knarren på inre spöt skrek. Jag plockade spöet ur spöhållaren och drog till med ett redigt mothugg. Spöt böjde sig så det knakade i hela klingan och fisken rusade så rullen skrek och den vände hela båten.

Jag förstod direkt att de var en bättre fisk och pulsen ökade. Jag hörde inget förutom mitt eget hjärta. Spöt bugade ännu djupare och jag tänkte att “snart knäcks spöt”, men jag fick tillslut stopp på fisken och börjar pumpa den mot båten. När den var precis under båten så rusade den en sista gång och stack mot andra sidan av båten. Spöet hamnade mot relingen och jag var helt säker på att det skulle gå rakt av, men jag fick stopp på den och fick den till rätt sida båten. Jag fick äntligen upp den till ytan och såg att de var en bättre gädda. Jag greppade tafsen och tog ett redog gällocksgrepp på den. Efter att ha krokat av den i vattnet och lyft upp den så vägde och mätte jag den: 113cm och 8 kg prick!