Mitt Fiskeminne

Jag var fem år och jag och min pappa skulle ut och fiska abborre. Men innan vi kom fram till vattnet så åkte vi förbi farmor och farfar och fikade. När vi kom upp på deras infart blev lukten starkare av syrenhäcken som blommar. Efter lite fika åkte vi ner till sjön för att lägga i båten.

Pappa körde båten rakt till en ö där fisket brukar vara bra. Väl på plats så såg vi abborrar som jagade, löjorna flög i luften för att försöka komma undan. Pappa tog fram mitt spö, på spöt satt det en blå glittrig jigg. Jag kastade ut jiggen och lät den sjunka lite som pappa sagt åt mig att göra. Det kan inte tagit många kast innan vi fick den första abborren över 1 kilo. När man krokade abborrarna så böjdes hela spöt och de rusade och var tunga. Fisket var helt sjukt, man hade fisk på i vart och vartannat kast eftersom jag var liten så tappade jag minst lika många som jag lyckade få.

När vi senare åker in till land kände jag mig så nöjd att jag lyckades få fisk. Farfar mötte upp oss vid bryggan med bilen så jag slapp stå själv vid bryggan. Då tyckte jag att stå själv vid bryggan var det läskigaste man gjorde när man fiskade eftersom båten var så tung att hålla i den korta stunden medan pappa hämtade bilen. Uppe vid farmor så tog vi ut allt ur båten och pappa tog fram de abborrar som vi skulle äta. Farfar visade mig hur man filear en abborre, vilket var jätteintressant att se. Efteråt fikade vi bredvid syrenhäcken och lyssnade på bina som surrade runt i häcken. Jag valde det här minnet för jag tror att denna dagen har bidragit till att jag fiskar idag så jag kände att det är det bra minne på grund av det.